Hizbollah utsattes för attacker med explosiva personsökare och handhållna radioapparater. Inledningsvis spekulerades det om cyberattacker som orsak till explosionerna, men det är mer troligt att sprängämnen var placerade inuti enheterna och detonerades på distans. Händelsen ses snarare som ett angrepp på Hizbollahs försörjningskedja än en cyberattack.
Attacken belyser sårbarheten i globala försörjningskedjor och faran med att vardagliga enheter kan användas som vapen. Hizbollah hade valt lågteknologiska enheter i tron att de skulle vara säkrare mot cyberattacker, men tillverkaren av enheterna hade inte deras intressen i åtanke. Detta visar att även ”lågteknologiska” prylar ofta innehåller elektroniska komponenter som kan manipuleras.
Två viktiga lärdomar dras:
- Allmänheten behöver troligen inte oroa sig för att deras vanliga elektronik ska explodera. Det är mer sannolikt att sådana attacker riktas mot specifika individer eller grupper som Hizbollah, som inte hade etablerade relationer med välrenommerade tillverkare.
- Även enheter som inte är anslutna till internet kan användas för att utlösa explosioner. Det handlar inte om hur enheten triggas (till exempel via internet, radiosignaler eller timer), utan om själva närvaron av sprängämnet inuti.
Det finns fortfarande många obesvarade frågor om attackens detaljer, men den understryker vikten av säkerhetstänkande kring både upphandling och användning av elektroniska enheter, särskilt för högriskindivider.
Israel’s Mossad tricked Hezbollah into buying explosive pagers | 60 Minutes: